Vi bråkade igår kväll, jag och gullegumman. Eller, rättare sagt, JAG bråkade på henne! Om bara strunt dessutom bara för jag var på uselt humör.

Undrar ibland varför Gud gav oss dom här hormonstormarna i kroppen med jämna mellanrum. Som får en att skrika åt den man älskar mest och sen förvandlar en till en skakande, snyftande hög när ilskan gått över.

Egentligen var det ju ett klassiskt man/fru-gräl där frun (jag) blir förbannad för att mannen (J) måste jobba över och sen missar bussen och inte kommer hem förrän efter 9. Inte nog med det - hon lyckades låsa in mobilen på sitt jobb och kunde inte hämta den p.g.a att hon inte är behörig att stänga larmet. Därför kunde hon heller inte ringa o berätta att hon missade bussen.

Så när hon äntligen kom hem så satt hennes "drake" där med brödkaveln i näven och frågade var hon hade varit!. Bildligt talat alltså. Jag kände mej som frun i nån sån där gammal svensk svartvit film där karln varit ute och svirat. Men min käresta hade ju inte "svirat" - hon hade jobbat över och sen frusit på en busshållplats i en halvtimme.

Och när hon varken kom hem eller ringde blev jag såklart orolig att hon råkat ut får nåt eller nån. Satt i köket och mådde piss då hon äntligen kom hem.

Vad BORDE jag gjort då? Givetvis kramat o sagt välkommen hem och värmt hennes frusna kropp med kärlek och serverat henne middag med levande ljus och mej sittande mittemot med tindrande ögon.

Vad GJORDE jag? Jo, svart i ögonen frågade jag "VAD HETER HON???" och anklagade henne för att "ha en annan".

Vet inte riktigt varför och jag skäms för det. Antagligen blev det en reaktion när oron och rädslan släppte som jag inte kunde kontrolera.

Så... Förlåt mig älskling! Igen! Jag fick ju den förlåtelsen redan igår kväll men jag skäms ändå. Du är så snäll och så underbar så jag kan inte beskriva det i ord.

Först måste du stå och försvara dig mot en galen, elak, svartsjuk ragata som skriker åt dej och anklagar dej för otrohet. Och när samma ragata förvandlas till ett snyftande vrak så har du ändå kärlek kvar till att ta mig i famnen och trösta mig tills oron, ilskan och ledsnaden plötsligt övergår i villkorslös kärlek.

Hur många skulle klara det när de kommer hem trött och frusen? Inte många kan jag säja. Inte många skulle först ta skit från sin sambo och sen när hon bryter ihop trösta henne och krama henne lugn. Och inte nog med det, utan därefter låta pussarna övergå i heta kyssar, klä av mig och älska mig.

Ikväll när du kommer hem ska jag försöka återgälda dig. Jag ska laga din älsklingsrätt, köpa ditt favvovin, duscha o klä mej så sexigt jag kan o mejka mej så fin som det går för dej. Ikväll ska du få komma hem till en snäll liten fru som bara vill behaga dej! Älskar dej ända in i döden! Tack gode Gud för min J!

Sen lördagskväll och jag är ensam vaken här hemma! Älskling och lilla kattfröken sover så sött. Och de har gett mig en underbar lördag!
Först vaknade jag av att Svinto lekte med mina tår men jag förlät henne bara för att hon är så söt!
Sen vaknade jag andra gången med doften av nybakade scones i näsan. Älsklingen hade vaknat och bakat åt oss till frukost utan att jag märkte nåt.

Vi har bokat vårt bröllop nu också och det känns skönt att allt är klart. Vi gifter oss på midsommerafton på fäbodvallen där J;s mamma har sommarstuga.

Dom har gamla traditioner där med dans kring stången och allt det där. Så det ska bli intressant att se hur folket där reagerar på ett lesbiskt bröllop...

Johanna har en tremänning som är präst och hon blev jätteglad när vi frågade om hon ville viga oss. Så i midsommar blir jag fru Martinsson eller om det är Johanna som blir fru Engström, det har vi inte bestämt ännu! Antagligen behåller vi båda våra namn eller så tar vi nåt gammalt släktnamn och gör det till vårt.

Spelar ingen roll - det viktiga är att jag blir hennes fru och hon blir min.

Och min blivande svärmor är helt underbar, hon välkomnar mig till familjen som om inget vore annorlunda med oss två. Så skönt att hon har accepterat sin dotters val av kärlek!

Minna med flickvän ska vara tärnor och min kusin Majas barn blir brudnäbbar. Åh, vad jag längtar!

Enda bekymret är hur vi ska göra med Svinto... Vi vill båda att hon ska vara med på brölloppet för hon är ju liksom våran bebis men risken finns ju att hon rymmer till skogs och inte kommer tillbaka. Nån kattvan som vet och kan ge goda råd???

Vaknat efter en svår natt. Skönt att jag inte var ensam i alla fall! Älsklingen är hos sin ömma moder just nu och pysslar om henne för hon är sjuk.

Själv börjar jag hämta mig efter magsjukan och det var inte mest den som förstörde min nattsömn utan mina inre demoner.

Jag tar inga mediciner alls längre och min skrynklare säger att då får jag räkna med såna här flashbacks. Men jag tror att jag helt enkelt måste ta mig genom det här utan nåt som dämpar för att kunna bli helt bra.

Igår såg jag en engelsk domumentär om "Flickorna som överlevde" om 2 tjejer som rövades bort av en pedofil när dom var tio år. Dom hölls fången och han våldtog dom men dom hade turen att bi räddade när polisen kom dit för att gripa mannen för ett annat övergrepp.

Kanske var det just det programmet som lockade fram ännu ett dolt minne i mig.

Så inatt återupplevde jag en sommarvecka för 20 år sen då pappa hyrt en husvagn. När vi skulle åka iväg var mamma totalt borta av sprit och droger så han bestämde att vi skulle åka utan henne. Vi for till Dalarna och gick på Tomteland i Mora. Vi campade i Orsa och jag minns att så fort jag hade badat så måste jag gå in i husvagnen och ta av baddräkten för han ville titta och fingra.

Han tvingade mig att ta honom i munnen och jag gjorde det fast jag nästan spydde av det. På kvällar och mornar våldtog han mej på alla sätt som finns och på dagarna kände jag hela tiden hans äckliga blickar.

Inatt när J väckte mig eftersom jag grät i sömnen låg jag i drömmen i husvagnens dubbelsäng med handlederna tejpade vid forlederna och en hoprullad strumpa i munnen för att dämpa mina skrik.

Hon fick mej att berätta till slut och efter så grät vi tillsammans som så många gånger och J sa att det var en jävla tur för honom att han är död för annars hade hon mördat han inatt och glatt tagit sitt straff för det.

Jag jobbar hårt med mina skuldkänslor för inne i mej finns en röst som säger att jag skulle ha kämpa mot mycket mer och inte virat armarna om halsen på honom och viskat att jag älskade han som han lärt mej göra.

Blir man nånsin fri?

Ikväll kommer hon hem, min älskade! Vi har pratat mobil nästan en timme nu på morgonen ocg gullat med varann över telefon. Hon ska be sin chef o slippa åka på så många resor ett tag för vi vill inte vara från varann.

Min skrynklare sa igår att hon tycker vi ska glesa ut mellan mötena, hon tycker inte jag behöver dom lika mkt nu. Jag var först hos henne, sen lunch på stan och sen kl. 14 på farmors begravning. Mest för att omgivningen kräver att man går för henne har jag sörjt färdigt. Henne sörjde jag när hon sjönk ner i sin egen värld och slutade känna igen mig. Men begravningen blev ändå en fin slutpunkt.

Hon var nån sorts trygghet för mig i barndomen trots att hon var en av dem som svek mig allra värst när hon inte trodde på vad jag berättade om pappa.

Det är med såna här upplevelser som med sorg - de går inte över men man lär sig leva med dem. Om man har turen att hitta nån som verkligen älskar en för den man är går det lättare. Johanna vet. Hon vet allt som jag fick uppleva långt, långt innan min kropp var mogen för såna aktiviteter och hjälper mig hela tiden genom att påminna mej om att det inte var mitt fel. Förnuftet vet det men hjärntvätten var så grundlig genom hela min barndom att skuldkänslorna kommer tillbaka då och då. Då visste jag inget annat än att jag var en liten kåt hora, pappas lilla sexunge och såna saker. Han lärde mig att det skulle vara så.

Han har utsatt mig för saker så hemska att jag inte ens kan skriva om dem. Men jag kan berätta för J när de tankarna kommer och hon hjälper mig igenom det. Vi gråter tillsammans då och hon säger att hennes hjärta bara vill gå sönder när hon hör om allt han gjorde med mig.

Hennes egen barndom verkar ha varit helt perfekt även om hon hade "gamla" föräldrar. Hennes pappa har jag bara sett på bild men man ser liksom ändå på hans sätt att se på henne och mamman att han var en helt annan sorts man.

Därför är det konstigt att hon förstår så himla bra. Detsamma säger min vän Minna som var ihop med J i nästan 3 år, de gjorde slut för c:a 2 år sen.

Minna har haft en tung vinter och mått riktigt dåligt, tur att hon har sin Maya.

Dom kommer hit på fredag kväll och käkar middag med oss så då blir det väl stor fnissafton kan jag tro.

Nu ska jag sätta mig i bilen och köra de 4 milen till morfar. (Tur nog är det inte så kallt för den där j-a bilen har nästan ingen värme.) Han har stukat en fot och har svårt att gå så jag har lovat handla och städa lite åt honom. Har bakat bullar som jag ska ta med åt honom också. Sen hinner jag lagom hem för att hinna förbereda en liten kärlekssupé åt min älskade då hon kommer.

Johanna, min älskade! Idag formulerar jag årets första blogginlägg som ett öppet brev till dig. Först vill jag tacka för att du finns, står ut med och älskar mig trots alla mina egenheter, rädslor, fobier och fixa idéer.

Du var inte här inatt när "herr Ågren" hälsade på vid tretiden. Jag vaknade kallsvettig ur en dröm från Lucianatten det år jag fyllde elva och kände paniken stiga fast jag VET att han aldrig mer kan göra mig illa. Han är död, kremerad och begraven men inatt hemsökte han vår säng i drömmen.

Allt det där vet du nu och jag måste uttrycka min enorma beundran för ditt tålamod och din kärlek när jag ringde din mobil på nattåget mot Malmö. Vem som helst hade kunnat bli riktigt sur över att bli väckt halv fyra av ett snyftande vrak som inte ens kunde prata först. Din röst, ditt viskande av ordet "älskling" just då hjälpte mig så otroligt mycket. Du sa inget annat alls på en lång stund. Bara "älskling" om och om igen och det var precis vad jag behövde just då.

Och du fick mig lugn till sist bara genom att låta mig höra dig viska och andas i luren. Sen de där vackra orden som jag aldrig ska glömma..... "Du är min älskade och jag är din. Och hur långt ifrån dig jag än är så är jag alltid där ändå. Tätt intill din hud, innanför din hud. Du och jag är ett, vi hör ihop för alltid"

Ingen har sagt nåt så vackert till mig förr och jag börjar inse storheten i att vara älskad av just dig. Älskling, jag sov till elva sen när vi slutat vårt kärleksviskande! Imorgon ska jag försöka jobba igen och sen på onsdag kommer du ju hem. Då blir jag lycklig igen! Det är tomt i sängen, sötnos!

Älskar dig sanslöst mycket!

Din egen Klara

Tack för mitt livs finaste julafton. Om min kamera hade funkat skulle jag ha taget en bild på den finaste julklapp jag fått nån gång och satt in den här.

Jag väcktes med en kyss halvåtta igår morse. Älsklingen stog på knä bredcid sängen och höll fram ett litet rött etui med en ring i. Sen bad hon mej att ge henne den enda julklapp hon önskade sig nämligen ett ja på hennes frieri.

Såklart hon fick det. Jag sa bara ja, ja, ja, ja, ja JAAAA, ÄLSKLING, jag VILL gifta mig med dej och vara din fru hela livet.

Vi tänkte oss midsommarafton på landet nånstans med kompisar och släktingar eller så bara hon o jag o sen åka utomlands på bröllopsresa men det där ska vi planera sen.

Ringen i vitt guld med briljanter sitter på vänster ringfinger nu och älsklingen har en likadan. Hon vågade t.o.m gravera dom innan, så säker var hon på ett ja!

Sen var hela dagen bara underbar. Kunde inte se J utan att villa kyssa henne så idag är läpparna lite slitna, tur det finns lypsyl o liknande.

Vi firade här hemma med J;s mamma och min gulliga morfar och Svinto lekte med papper o snören så hon var helt slut sen på kvällen. Hon t.o.m sov fast jag och J hade vild sex i sängen till klockan halv två inatt. Vi brukar måsta bära ut henne i köket när vi älskar för hon blir så svartsjuk men inatt bara sov hon.

Det enda tråkiga var väl att dom ringde från sjukhuset att farmor hade somnat in på natten mot julafton. Men jag sörjer inte henne, det gjorde jag när hon blev sjuk och slutade känna igen mig! Jag hälsade på henne i början av december och då kallade hon mig ibland tant och ibland fröken, verkade tro att hon själv var barn och jag vuxen. Hon hade ingen aning om vem jag är  utan pratade om att hennes pappa skulle komma och hälsa på och han dog innan jag ens var född.

Farbror B fixar med begravningen men den blir nån gång efter nyår så jag tänker inte tänka på det nu. Nu ska jag bara vara lycklig.

Myyskväll som snart blir natt... Älsklings-J kom hem ikväll efter kurs tre dagar 50 mil från mej och vi hade en vild afton här hemma. Såna kvällar älskar vi i köket, i soffan i vardasgsrummet, badrummet och sovrummet och sist somnar vi nakna tillsammans.

Ikväll med men Svinto-busan väckte mej efter bara en halvtimme och att somna om gick inte. Jag är öm mellan benen och i "nipplarna" men det är inte därför jag inte kan sova, vet faktiskt inte vad det är. Det blir så ibland bara.

Sitter och lyssnar på mina två älsklingar som sover bakom mej, dom snusar så gott både Johanna och fröken Svinto. Jo, nu passar det visst att sova när hon har jagat upp mej ur sängen.

J ligger på sidan och har täcket strax ovanför höger höft och jag älskar hennes rygg, hennes hår och hennes.... Ja, ALLT! Hon är så vacker och jag blir så full av kärlek och ömhet när jag ser hennes sova. Då vill jag bara gifta mej med henne och ha ett jätteromantiskt midsommarbröllop där vi har vita klänningar och blomkransar i håret. Jag friade faktiskt ikväll men hon tog det inte på allvar riktigt. Hon bara skrattade och sa att hon vill dela resten av livet med mej och att när jag verligen menar att jag vill bli hennes fru så vill hon också.

Svärmor körde mej till tåget och fraktade hem oss båda sen och J kysste mej på stationen mitt framför ögona på sin mamma men hon har inga problem med det. Hon och jag börjar bli riktigt bra vänner nu, hon är nästan lite av en mamma även för mej. Fin omväxling för en som aldrig haft en mor att riktigt luta sej mot!

Har funderat på att lägga ner den här bloggen men den får finnas ett litet tag till. Inte så ofta jag får skrivlust nu, har lixom inte tid. Oftast när jag har tankar som vill komma på pränt glömmer jag det för annat som lockar mer.

Nu ska jag krypa ur den här rosa morgonrocken och ner bakom ryggen på jordens underbaraste kvinna. Med lite tur kanske hon vaknar och älskar med mej en gång till. Nattinatti systrar och bröder!

Ska sova ensam inatt för första gången sen nån gång i somras. Vinkade av älsklingen vid tåget förut ikväll. Hon ska på kurs i Malmö och åker nattåget. F-n vet hur jag ska klara mej utan min Johanna...

Satt här och tänkte ett tag förut på hur livet kan tvärvända. I våras då jag blrjade skriva här såg jag nästan inget ljus i slutet av min tunnel.

Idag ligger så mycket bakom mej av det som tyngde mej då. Jag har ett liv helt plötsligt! Jag har nån som älskar mej precis som jag är trots allt bagage jag bär på. Jag har tillomed börjat axeptera min egen kropp och tycker den är okej. Det blir så när nån dagligen talar om hur underbar, sexig och vacker man är. Och dessutom tar i mej på ett sätt jag aldrig känt förr.

Den biten blir jättesvår att klara ända till fredag! Sen i somras har jag inte varit utan sex mer än max två dygn så fredag kväll här hemma blir garanterat en våt afton när vi båda har längtat så länge.

Hon ringde från tåget och sa godnatt för en halvtimme sen och bara att höra hennes röst fick det att pirra i kroppen och den känslan kommer jag att återuppleva när jag kryper i säng om en stund. Men då får jag lov att fixa det själv för första gången på väääldigt länge.

Tur att Svinto finns i alla fall så jag har nån som gillar mej och behöver mej närmaste dagarna.

Sist vill jag säga välkommen tillbaka till min "syster"! Sååå glad att du är okej, att inget tråkigt hänt dej! Nu ska jag försöka sova TROTS galet spinnande katt!